|
Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker
|
Sö 179 Gripsholms slott
Mariefred
 
|
Det
här är en av de absolut mest välkända runstenar vi
har i Sverige. Dels har den en ovanligt lång vers på
fornyrdislag med kenning och allt, dels är den en av de
främsta av Ingvarsstenarna.
Stenen står uppställd på ena sidan av den
gångväg som leder fram till Gripsholms slott. På
vänstra sidan hittar man en annan sten, Sö 178.
Den här stenen är rest till minne av Harald, som uppges vara bror
till Ingvar. I och med att det är en kvinna, Tola,
som låtit resa stenen tror
man att hon har varit en frilla till Ingvars far, och att Harald
alltså skulle vara halvbror med Ingvar. Detta låter nog
troligt, särskilt om man går på Mats G
Larssons linje om stenarna i väggen i Strängnäs
domkyrka, eftersom Ingvars mor i så fall skulle ha hetat
Ingeborg. Se Sö 277.
Fyndet av denna sten är en lustig historia, och det verkar bara
vara ren tur att man kan se den idag. Den hittades på 1820-talet
som en tröskelsten inne i Gripsholms slott, övertäckt av
tjära.
Det var nog tur, ty annars hade säkerligen ristningsytan inte
varit
i samma goda skick som den faktiskt är. Först 1930 beslutade
man
att ta fram runstenen ur golvet och ställa upp den på sin
nuvarande
plats. Man tror att stenen har hamnat i slottet på 1500-talet
sedan
det kartusianerkloster som fanns i staden rivits under reformationen
och
bidragit med byggnadsmaterial. Hur den har hamnat i klostret vet man
givetvis
inte, men allt pekar på att det har funnits en
stormannagård ute på slätten mellan
Strängnäs och Mariefred i höjd med Åkers kyrka,
och att det på denna gård har funnits män med namn som
Emund, Ingvar, Harald ...
En lustig detalj i själva inskriften är att vissa av orden
har ordskillnadstecken här och där, trots att det bevisligen
är ett ord. Detta tillsammans med vissa hopdragningar gör
texten lite knepig att läsa!
|
tula : lit : raisa
: stain : þinsat : sun : sin : haralt : bruþur : inkuars
:
þaiR // furu : trikila : fiari :
at : kuli : auk : a : ustarlar : ni : kafu : tuu : sunar : la : a sirk
:
lan : ti
"Tola lät resa denna sten efter sin son Harald, Ingvars broder. De
foro manligen fjärran efter guld och österut gåvo
örnen (mat), dogo söderut i Särkland."
|
Ingvar i närbild
Den här stenen är den av Ingvarsstenarna som ger mest
information i fråga om vart detta ödesdigra vikingatåg
gick. Vi får veta att de först for österut och där
" gav örnen föda",
dvs man krigade och lämnade lik efter sig på slagfältet
för örnar att äta. Därefter for man vidare
söderut och där mötte man döden i Särkland - saracenernas
land. Jag rekommenderar Mats G
Larssons böcker
om detta ödesdigra vikingatåg och om de ryska färderna
över huvud taget.
Slottet
med stenen i förgrunden
|
Ornamentiken
är påfallande enkel, särskilt om det är Ingvars
bror vi har att göra med - en orm sedd uppifrån, mer är
det inte. Dybeck lär ha sagt något i stil med att det orden
i
sig som är utsmyckningen, låt vara en poetisk sådan!
Slutdelen av inskriften är skriven på fornyrðislag med
tre verspar på sedvanligt allittererande vis.
þæiR
foru drængila
fiarri at gulli
ok austarla
ærni gafu
dou sunnarla
a Særklandi.
|
|
|
|
|
