|
Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker
|
 
|
Den
här runstenen hittar man ute på Selaön, alldeles intill
den lilla väg som löper utmed Mälarens vatten strax
väster om Stallarholmen. Som synes finns det flera gravhögar
i området och bortanför dessa ligger en idrottsplats med det
synnerligen väl valda namnet Vikingavallen.
Det är en
ganska stor runsten där hela stenytan utnyttjats för
runslingan, och inskriften är djupt huggen och väl bevarad.
Här har man anlitat den erkänt skicklige Balle
som ristare. Jag undrar vad han tog
betalt för en runsten? Se även Sö
197.
Den första anteckningen om stenen är från 1794,
där
en prost vid namn Ekström skriver på klingande kanslisvenska:
Denna Rune-Ritning
står på en stor sten, ongefär 5 alnar lång,
liggande öster om afrättsplatsen i Ytterselö i ett
rissnår, 70 steg från sjön Mälaren, vid den
så kallade Byk-wiken, och höger om den lilla
gångvägen 7 steg, när man går neder till
sjön.
Som på så många andra stenar av runmästaren Balli hin Rauði (Röd-Balle)
kan man tydligt se några av hans typiska särdrag också
på den här runstenen. En detalj som han till exempel gillade
var att göra de så kallade ordskillnadstecknen (mellan
orden) i form av
ett litet streck, istället för den betydligt vanligare
punkten. Även korset är karakteristiskt för den gode
Balles verk.
Den här stenen är signerad, men så är det inte med
alla runstenar - långt ifrån. Balle var flitig i sitt
ristande, och kanske ledde han rentav en kringresande runstensverkstad
som erbjöd sina tjänster till den som kunde betala vad det
kostade.
|
· byurn· auk·
kerþar· litu· rasa
·
stan· þina· at· bryþr·
sena· uikik
· auk·
sigfast· bali risti ·
”Björn och Gärdar läto resa denna sten efter sina
bröder,
Viking och Sigfast. Balle ristade.”
Ett stilrent och vackert
ringkors pryder stenens mitt, och drakormens nosflikar är väl
härliga att skåda? Ögat på rundjuret
avslöjar att åldern på stenen är senare delen av
1000-talet, kanske omkring 1060-1070. Inskriften börjar vid
huvudet och fortsätter sedan varvet runt, men slutordet risti
fick inte plats, så det står strax ovanför svansen
på höger sida.
|
|
|
Hela
området visar tecken på att människor har bott
här i åtminstone 2000 år, och de många
lämningarna härrör framför allt från yngre
järnålder och vikingatid, dvs från omkring 400-1080.
Det finns cirka 130 gravhögar och mindre stensättningar kring
Vikingavallen, samt ytterliagre en runsten, nämligen Sö 202. Det finns några riktigt
imponerande storhögar i närheten, och på skylten intill
runstenen tar man upp den fråga som slog även mig när
jag var där - är det två rivaliserande släkter som
bott grannar och tävlat om synbara statusyttringar? Se där
ännu ett uppslag till en spännande roman i vikingatida
miljö! Hade Shakespeare läst mer om Norden än bara prins
Amled av Danmark, kanske familjerna Montague och Capulet hetat
något annat ...
Ringkorset på
stenens mitt
|
|
|
Ormens
huvud
|
Östa
hage sedd från runstenens plats
|
|
|
|
|
