De flesta av n- och a-runorna är av kortkvistvarianten, men det mest anmärkningsvärda är annars de många konstiga stavningarna av orden och namnen. Det förekommer utelämnade runor (rsti), extrarunor i slutet av ord (sutuma), omkastning av runor (aku) samt inskott av runor (terebina). På grund av denna egenhet hos ristaren blir namnen något osäkra. Vissa runologer hävdar att det är ett medvetet sätt hos ristaren för att få en ålderdomligare stil, men Wessén påpekar att det låter orimligt - varför skulle någon vilja att stenen verkade äldre än den var? Det finns en uppfattning om att de flesta av Ingvarsstenarna har fått denna stil just på grund av att Eskil var normbildande, efersom han bevisligen kom från Ingvars egen hemtrakt. Kanske har man kvar den äldre stilen för att markera att man är av gammal ätt? Se även Sö202 på Selaön.

Muren i bakgrunden på bilden är allt som finns kvar av Ärja gamla kyrka. Bilden här intill är en rekonstruktion av hur den kan ha sett ut.