|
Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker
|
 
|
Det
här är en runsten som är typisk för just den
här trakten: den har ett stort vackert skepp mitt på stenen,
och ristningen innehåller både lönnrunor och
stavlösa runor. Dessutom är den inte helt lättläst,
men slutet torde vara versifierat, vilket gör att tolkningen
ändå känns ganska säker.
Ornamentiken är som synes mycket
konstfull, och skeppets mast utgörs av ett vackert ringkors.
Jämför exempelvis med den ena av runstenarna i Skresta, Sö 123.
|
kuþbirn :
uti : þaiR raisþu : stan þansi
: at : kuþmar : faþur : sin
stuþ : triki : la : i : stafn skibi :
likR uistarla ufhul n sar tu :
”Gudbärn, Odde, de reste denna sten efter Gudmar, sin fader.
Stod manligen i stammen på skeppet,
ligger västerut jordad, han som dog.”
Runorna är väl huggna och
överlag lätta att läsa. Ordet ufhul är ristat med så
kallade kvistrunor
(se Sö 112 i Kolunda för en
beskrivning av principen). De sista sex runorna är därtill
ristade med de ovanliga stavlösa runorna
(se Sö 159 i Östberga
för en förklaring).
|
Den här runstenen står lite
svårtillgängligt mitt i en hästhage, men är man
inte rädd för dess betande invånare är det bara
att se upp för alla mockor och kliva in. Alldeles intill stenen
finns en gravhög med stensättning, och i närheten ligger
flera vikingatida gravar. Vinterbilden här nedan har en
vänlig själ skickat till mig, men som jag tyvärr tappade
namnet på när min dator kraschade. Jag tar med den
ändå!
Tydningen
av runorna på slutet grundar sig på att hela den delen av
ristningen ingår i en halvstrof på fornyrðislag.
Därför måste lönnrunorna på något vis
allitterera med uistarla, och
enligt Brate läser man
då uf
huln, som härleds ur det isländska jǫrðu hulinn. Det betyder 'begravd i jorden'. Slutet
läses således:
"Västerut begraven
ligger han, som dog."
De stavlösa runorna syns ganska tydligt på bilden här
till vänster, snett ner till höger, under skeppet.
|
|
|
|
