runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön  Staffan Blixt

Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker


Sö 128 Lids kyrka

Runstenen vid kyrkomuren
Det här är en vacker runsten med stilren och balanserad ornamentik. Runorna är djupt huggna och tack vare det har inskriften bevarats till idag. Stenen låg nämligen som en tröskelsten in till sakristian, varför mittpartiet har nötts ned betänkligt. Den övre änden var inmurad under väggen och klarade sig därför bättre från nedslitning.

Det ganska enkla korset och ögat på rundjuret skvallrar om att stenen troligen är från början av 1000-talet.

Stenen står rest vid det säregna porthuset till kyrkogården runt Lids kyrka. Alldeles intill skymtar man Sö 129 på bilden här intill, men man ser dem tydligare på bilden här nedan. Den gode Peringskiöld berättar följande om stenarna:

Noch berättas i Lijdh Sochen vara en Runsten i Lilla Kyrkieporten i muren. Item en i Sakerstige dörren.

Namnet þoruþr läser Brate som Torun, men skulle det inte lika gärna kunna vara Torudd eller Turid eller något liknande? Se gärna Nä 34 för exempel på annat belägg för namnet Turid!

Bislingan läser Brate som två verser i fornyrdislag, men det känns lite långsökt tycker jag:
Hiag Kar
at kunu sina.



De båda stenarna bredvid varandra

þoruþr : auk : stainbog : þaR : rasa : stan : at : modur : sina ·
stanfriþi
iak : kar : ak : kunu sina : 


”Torun och Stenborg, de reste stenen efter sin moder Stenfrid.
Högg Kar efter sin hustru.”

Wessén har ett förslag på läsning som jag köper hellre än ovan nämnda. Om man tittar på bilden ovan ser man att bislingans första runa 'i' snarare är ringen som håller fast ormen. Alltså borde man läsa 'ak', dvs 'och':
"och Kår efter sin hustru."
De två runstenarna