runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön  Staffan Blixt

Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker


Sö 138 Aspa, Ludgo 

Stenen i diket
Trakten kring den slumrande lilla orten Aspa några mil norr om Nyköping är så rik på runstenar av varierande art och ålder att hälften vore avundsvärt nog. Är man därtill det minsta lilla historieintresserad bjuder de anrika omgivningarna på mer än så, ty detta landskap tillhör verkligen det gamla Sveriges hjärtbygder, både under medeltid och stormaktstid.

Stenen står rest intill vägen i utkanten av Aspa, mittemot Sö 137 på andra sidan landsvägen. Den restes här efter att ha påträffats i en åker år 1864. Det finns ett flertal sprickor och fördjupningar i stenytan som kan förvilla läsaren, särskilt med tanke på inskriftens innehåll.

Enkel ornamentik med ett pungliknande iriskt koppel som håller ihop en glosögd och föga imponerande orm. Runorna har som synes inte fått plats, utan ristaren har helt sonika fortsatt innanför själva ormen, men då utan ytterkonturer.

Precis intill telestolpen i bildens vänsterkant står denna lilla sten - i diket.

: hekr : stainr : stin : at : kuþan : ybis : arfa : auk :
þurunaR kylu : broþurs : kuþ hialbin : at :


"Här står stenen efter den gode arvingen till Öpir och Torunn, Gyllas broders (sten). Gud hjälpe anden ..."

Det här är den översättning (som även finns på skylten om stenen), och den är Wesséns. Som vanligt är han försiktig i läsningen och tillför högst relevanta tolkningsdetaljer. Brate (och många med honom) drar ofta förhastade slutsatser, utan att ha riktigt säkerställda argument. Själv tycker jag det är tjusningen med runstenar - alltså att tolka och fantisera - men man måste ändå se nyktert på vad det faktiskt står. Här till höger kan man läsa Brates tolkning, som förutsätter att stenen står som ett ensamt minnesmonument.

Man ser utifrån den här läsningen att Brate har kopplat samman stenens personer med dem på Sö 137. Detta, menar Wessén, är förvisso riktigt, men släktskapet personerna emellan kan diskuteras. Brate ser det som att Gylla är syster till Öpir, medan Wessén vill få det till att det istället är den döde som varit broder till Gylla.
Stenarna vid bron

Høghr stændr
sten at goðan
Øbbis arfa
ok ÞorunnaR,
Gyllu broðurs.
Guð hiælpin and.
Hög står
stenen efter gode
sonen till Öbber
och till Torun,
till Gyllas broder.
Gud hjälpe anden!
Inskriften är troligen skriven i versifierad form, men det är svårt att helt avgöra hur det var tänkt från början. Anmärkningsvärt är förstås det faktum att inget namn på den döde finns med, vilket med all sannolikhet tyder på att det har funnits en parsten till denna! Var den finns vete bara de gamla gudarna ...