runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön  Staffan Blixt

Startsidan
Närke
Närkeslätten
Glanshammar


Nä 18 Kumla by, Hovsta
(Nu på Örebro läns museum)

Fragmentet från Hovsta
Det här är bara ett fragment av en nu förlorad runsten, som säkerligen har varit både vacker och fylld med intressant läsning. Enligt Herman Hofberg hittades stenen år 1867 av en student Er. Hallgren vid Axbergs prästgård. Han hade skickats till Hovsta sedan man fått nys om att en runsten så sent som 1812 hade blivit omkullvräkt och sönderslagen för att tjäna som grund till ett uthus. Denna "källarbod" hade sedan i sin tur rivits i början av 1860-talet, och stenbitarna hade lagts i en liten stenmur. Det var nämligen där, i muren, som unge herr Hallgren fann detta enda fragment. Han letade dessvärre förgäves efter fler delar.

Året därpå, 1868, råkade Hofberg själv komma förbi, och det var kanske tur, för stenen skulle just användas som fyllnad till en stengrav av gårdsfolket. Han lyckades få stenen tillbaka till den förra platsen, men insåg väl riskerna med detta, så stenen hamnade istället på Karolinska läroverket inne i Örebro. År 1887 slutligen  kom stenen till länsmuseet, där den alltså finns att beskåda än idag.

Runorna är tydligt huggna och ganska stora. Det verkar ha funnits ett kors i mitten av stenen, men hur det i så fall kan ha sett ut är givetvis svårt att avgöra. En van ristares hand lär ligga bakom denna sten, som om den varit intakt säkerligen hade konkurrerat med Nä34 som landskapets vackraste!

Bilden är tagen med tillstånd av Lars Skoghäll på Örebro läns museum.

--n : froknan : tre ... // ... hulmi : sun : hans : ... y ...

"...sin, en modig ung man ... // ... Holme, hans son ... (y)"

Det som gör även denna lilla bevarade del av runstenen intressant är det mycket ovanliga "froknan tre-". Det är ett uttryck som annars bara förekommer i en enda runinskrift, och det är ingen mindre än den inom runkretsar så välkända Högbystenen i Östergötland (se bilden här intill). Där omnämns "den djärve kämpen Åsmund" med
frukn : treks : asmutr.
Det rör sig således om ett förhärligande adjektiv, som till och med en sådan hjälte som Sigurd Fafnersbane har kallats - frœknan gram. I Hávamal kan man även läsa att "givmilda, dristiga män bäst leva...":
Mildir, frœknir
menn bazt lifa

När det gäller Högbystenen har jag varit där, men inte med kamera, så den här bilden har jag tagit från Runverkets sida. (Jag hoppas att de inte misstycker!) Det här är annars något av en personlig favoritsten, för den har allt! Den står naturskönt (hundraårig eklund) på historisk mark (tidig kyrka) i uråldrig kulturbygd (Röktrakten); den är ristad fram (vanlig resarformel) och bak (se bild), är på vers (fornyrdislag), uppvisar ovanliga runor (maskros-M), har ristarsignatur (Torkel) och är närmare tre meter hög. DESSUTOM, och det är inte det minst
viktiga, kittlar den fantasin - vilka var de fem sönerna och vad har de varit med om? 
Högbystenen

Jag lär återkomma till den
här stenen, men det blir nog om några år (eller kanske tidigare om jag inte kan hålla mig).