runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön  Staffan Blixt

Startsidan
Närke
Närkeslätten
Glanshammar


Nä 11 Hummelsta,
Odensbacken

"Odens gravsten"
Det här är den enda stenen i Närke med en kristen bön, men ändå kallas den sedan gammalt för "Odens gravsten"! Det sägs att stenen vänder sig var gång kyrkklockorna slår ...

Den står i en stenmur vid infarten till en gård alldeles utanför Odensbacken, ungefär vid avfarten mot Segersjö. Här har den stått sedan mitten på 1860-talet då gårdsägaren Anders Andersson räddade stenen från att försvinna ner i Täljeåns vatten. Idag kan den kännas lite avigt placerad, men faktum är att det var stora landsvägen som drog förbi här.

Innan Odensbacken kom till hette platsen Talby utmarker, och den kulle med skeppsättning och domarsäten som ligger i centrum än idag kallades för just Odens backe. Det fanns nämligen en källa i ena änden som bönderna kallade Odens källa och som sades ha stor hälsokraft. I andra änden på denna fornminnesrika och ekbeväxta kulle fanns en kullrig runsten som kallades för Odens gravsten, och det är alltså den här stenen.

Gravfältet mitt i Odensbacken

:biurn : auk : keiruatr : letu : resa : sten
: þensa : eftiR : eibiurn : faþur : sin :
kuþ : hialbi selu : hans :

"Björn och Gervat läto resa denna sten efter Ebjörn, sin fader.
Gud hjälpe hans själ."

Det här är ett bra exempel på så kallad variation i namnskicket - Ebjörn är fadern, medan den ena sonen heter Björn. Det var ganska vanligt att något eller alla barnen fick del av moderns eller faderns namn, för att namnet på så sätt skulle leva vidare i nästa generation. Jämför med dagens isländska patronymikon (Finbógaðottir t.ex.)
Slingan i närbild
En vackert ristad sten, där ornamentiken består av en orm med iriskt koppel. Tyvärr sover ormen, så ögat avslöjar inget om åldern, men man kan förmoda att det är en sten från första delen av 1000-talet. Diftonger saknas visserligen, men själva utseendet vittnar om ett tidigt verk. Säker kan man dock aldrig vara, och Djurklou menade tvärtom att det var en av de yngsta stenarna.

Nils Gabriel Djurklou, som har beskrivit Närkes folkliv bättre än någon annan, var på besök vid stenen 1849. Om hans möte med lokalbefokningen finns följande anekdot att berätta:

"Under det jag var sysselsatt att afteckna runstenen hade en mängd av nyfikne åskådare samlat sig ikring, mycket undrande hvad der månde vara skrifvet. De fleste trodde att det var Odens grafsten, och sade en gammal gumma vore ej svårt att veta skriftens innehåll, ty hennes mor hade sagt henne det. Då jag frågade henne derom svarade hon. Jo på den ena sidan står det
'Om du vänder mig ikring,
Får du se underlig ting'.

När en då gjorde det; så feck en se att det stod något te läsa på den si'a og - och det va
'Lägg mig där jag låg,
annars får du skam för det du såg'.

Och war det bäst att också göra det, för det är allri nå godt te förstöra tocket der."