|
Startsidan
Närke
Närkeslätten
Glanshammar
|
 
|
Den
här runstenen står uppställd utanför Stora
Mellösas kyrka. Detta är ytterligare en så kallad
götisk sten, dvs helt utan ornamentik och bara ett enkelt runband.
Kanske är det
samme ristare som i Vesta (Nä9),
eftersom
de dels påminner om varandra, dels uppvisar tveksamheter i
stavningen.
Stenen fanns på 1600-talet inmurad i själva kyrkan som
tröskelsten "Uthi
Söderkyrkieporten", och låg där till
åtminstone 1830-talet. Från 1833 började man
nämligen med en restaurering av kyrkan, och i samband med det
flyttades runstenen till kyrkogårdsmuren. Där hamnade den
halvvägs ner i marken, så drivande krafter i Föreningen
för Nerikes Folkspråk och Fornminnen krävde att
församlingen tog sitt ansvar och flyttade fram stenen igen. Sin
nuvarande plats har den sedan 1952.
I Närkes runinskrifter är avslutningsorden
från Run-Janne, eller Sven BF Jansson som han hette: "Att
ristaren icke har varit någon särskilt framstående
runmästare är uppenbart." Ganska elakt, men ganska sant!
|
: ika : let : rietR : eftR : asl : stukn :
sin :
"Inga lät resa (denna sten) efter Aslak, sin styvson"
Så står det
på skylten bredvid, och det är G. Stephens tolkning, men det
sista namnet kan lika gärna vara Asl, som var ett tämligen
vanligt namn i trakten. Lite udda stavning här och var, tex 'rietR' och 'stukn'. Det sistnämnda
ordet anses vara skälet till att ristningen är asymmetrisk -
det ser ut som om det borde finnas med två runor till för
att komma i jämnhöjd med vänstersidan. Klämmer man
in 'su' i 'stukn' blir det 'stuksun' som betyder styvson, och
ristningen blir både innehållsligt bättre och mer
proportionerlig.
|
|
|
|
|
