Måsta, Balingsta

runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön Staffan Blixt

Startsidan
Uppland
Enköping
Norra Ekoln
Grillby och Trögd

U 840
U 841
U 842
U 844
U 846
U 847
U 848
U 851
U 854
U 855
U 856
U 857
U 859
U 860
U 861
U 862
U 865
U 866
U 867
U 868
U 870
U 873
U 875
U 876
U 879
U 887
U 888
U 893
U 894
U 902

U 860 Måsta, Balingsta

	Den här stenen står idag inne på en tomt intill vägen i Balingsta by. Ursprungligen stod den som en parsten med U 859 vid Måsta bro, men någon gång har stenen förts bort för att användas till trappsten i Balingsta skolhus (av alla ställen)! År 1864 återfanns den av Dybeck under en av hans resor i trakten, och tack vare greve von Essén på Vik ställdes den upp där den står idag. Som man kan se på bilden blev stenen spräckt på hela vänstersidan för att få den att passa som trappsteg, och därtill har hela högersidan nötts ned av flitiga elevers spring. Stenen har en ganska säregen ornamentik, men tack vare detta, samt det faktum att stenen förr stod bredvid U 859, så kan man med säkerhet tillskriva den här som ett verk av den kände runmästaren Åsmund Kåresson. Åsmund har en lite speciell bakgrund. Man har anledning att tro att han ursprungligen kommer från England, där han varit verksam som klerk under namnet Osmundus. Adam av Bremen omnämner faktiskt en sådan Osmundus som "hovbiskop hos Emund Gamle". Stilen får väl anses tillhöra den så kallade Urnesstilen, även om det inte är alltför tydligt.
fastbiurn · uk þuruþr · litu rita stin þino · (abtiR inkifast buanta sin) · kuiþ hialbi hons ant ukuþs mudiR "Fastbjörn och Torunn läto uppresa denna sten efter Ingefast, sin man. Gud och guds moder hjälpe hans ande." Inskriften är inte fullständig idag, men den del som är skriven inom parentes är säkerställd tack vare tidigare träsnitt av bland andra Bureus. Typiskt för Åsmund är djur med tydliga läppflikar och att han alltid försöker utnyttja stenens ristningsyta optimalt. Han har egentligen en ganska enkel ornamentik, men med rena linjer och fina mönster som har inspirerat många andra ristare. Åsmund hör till de ristare som var verksamma under första hälften av 1000-talet, och han har därför ansetts vara stilbildare på mer än ett sätt.	De vänstra djuren på stenen
Celsius menade på sin tid att den här stenen egentligen var en misslyckad ristning, och att U 859 blev den som var "rätt" version, men mer troligt är att de båda runstenarna hörde ihop. På väg till Uppsala såg man först stenen vid bron, och lite längre fram den här. Därför behövde Åsmund inte skriva något om brobygget på den här, utan kunde lägga mer krut på böneformeln - något som förresten är ännu ett tydligt karaktärsdrag av Åsmund - och på att fylla ytan med annat än bara ormslingor. Djurfigurerna är verkligen annorlunda jämfört med de man ser på andra runstenar. Det är svårt att se någon mytologisk berättelse bakom valet av motiv, men lustigt nog tycker i alla fall jag att det högra djuret liknar en kentaur! Fel mytologi dock, men det är ju på inget sätt omöjligt att Åsmund faktiskt fått höra någon berättelse om dessa grekiska sagoväsen	De högra djuren på stenen