Böksta backe

runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön Staffan Blixt

Startsidan
Uppland
Enköping
Norra Ekoln
Grillby och Trögd

U 840
U 841
U 842
U 844
U 846
U 847
U 848
U 851
U 854
U 855
U 856
U 857
U 859
U 860
U 861
U 862
U 865
U 866
U 867
U 868
U 870
U 873
U 875
U 876
U 879
U 887
U 888
U 893
U 894
U 902

U 855 Balingsta prästgård
nu vid Böksta backe

Den här mäktiga runstenen står numera uppställd på den så kallade Böksta backe, och det är en bra plats med tanke på att det är helt platt runt omkring. Det finns avbildningar av stenen från 1600-talet, och redan då var den sprängd i fem stora stycken. Fyra låg kvar i Prästängen, medan det femte forslades till kyrkan för att ingå i bogårdsmuren. Märkligt nog lät man alltså de fyra kvarvarande stenfragmenten ligga. Kanske var stenen omkullfallen när den sprängdes med hjälp av eldning, och kanske upptäcktes det först då stenen skulle användas till byggmaterial att det fanns runor på den. Säkert är att den låg ned i en dyig del av ängen, och kanske har den tjänat som en "brosten" att kliva på. När Dybeck sedan stöter på resterna av runstenen 1862 kan han bara konstatera att de fyra bitarna ännu ligger ned i ängen, men att den femte delen mitt på stenen är förlorad. Han kunde dock ännu på sin tid se resterna av den gamla väg som har dragit förbi stenen. Dybeck och andra letade förgäves efter den sista triangelformade biten i muren runt kyrkan. MEN, 2004 hittades faktiskt den saknade delen, och samma år lät RÄ reparera stenen! Tänk att man kan ha sådan tur efter minst 400 år!

· inki-... auk : iuker : þau : litu : raisa · stain : þina : at · aist ·
sun · sin : ernfastr · auk · þaiR · bryþr · raistu · at · bru...

"Inge-... och Jogärd de läto resa denna sten efter Est, sin son. Ärnfast och bröderna reste (den) efter sin broder."

Namnet Jogärd finns bara på den här runstenen, men det är säkert ett rätt antagande. Ordet þau står i dualis, och avlöjar alltså att det första - skadade - namnet måste vara ett mansnamn. Ett förslag är Ingemund (inkimutr), pga hur stor yta som runorna troligen har upptagit. I dagens svenska har vi bara två numerus: singularis och pluralis. Dualis betecknade två av var sort, ett feminint och ett maskulint ord eller namn. Något lustigt är att det står "Ärnfast och bröderna". Det betyder antingen att Ärnfast var en berömd man eller att "bröderna" var ingifta eller halvbröder.

Mannen med spjut på hästen i stenens mitt

Stenens mitt upptas av en mycket intressant bildframställning. De lärde konstaterar att ristningen inte liknar någon annan runmästares verk, varför man har antagit att det är en lokal förmåga som är upphovsmannen. Kanske, menar Otto von Friesen, är det helt enkelt Ärnfast - det är därför hans namn står framför de andra bröderna. Hur som helst kan man snabbt notera att ristningen helt saknar kristna inslag, vilket är ganska ovanligt i den här trakten. Men att därmed dra slutsatsen att resarna varit asatroende är så klart omöjligt. Möjligt är det dock, att Oden, Tor och de andra ännu hade inflytande hos vissa här!

Vad är det nu man ser då? En jaktscen helt uppenbart, men frågan är varför man har valt det motivet. Mitt på stenen ser man en man till häst och bakom honom en bågskytt utrustad med skidor (kolla särskilt in spetsarnas form!). Nedåt högra hörnet springer två hundar efter ett hjortdjur, som troligen är en älg med tanke på huvudformen och hornens utseende. På älgens huvud sitter en falk och hackar det stackars bytesdjuret - kanske är det samma falk som finns utanför runslingan uppe till höger? Anledningen till bildvalet kan vara flera. Otto von Friesen spekularar i några alternativ. Se vidare under bilderna!


Jägaren med sin båge redo att skjuta villebrådet	Den uppnosade älgen försöker fly från hundarna

För det första kan det vara en symbolisk jakt med manliga förtecken. Som krigare skulle man förutom att kunna slåss även vara en god jägare, eller så symboliserar jakten livet efter detta med nya jaktmarker för de dugliga krigarna. För det andra kanske det faktiskt är den dödes yrke som illusteras. Kanske var Est rentav av en känd falkenerare här i bygden på 1000-talet? Det tredje förslaget är att Est kanske dog under omständigheter liknande det som bilderna visar, alltså under en älgjakt om vintern. Bildtolkare från tidigare århundraden har hävdat att det är riddare som roar sig, men det verkar lite otroligt med tanke på att Norden var senare än övriga Europa med riddare och deras höviska sporter. Om det nu inte råkar vara så att Est varit utomlands och träffat kung Arthur och Merlin och ... nja, det var kanske att ta i ändå.

Jaktfalken utanför slingan