Inskriften är mycket skadad efter att ha legat som tröskel in till kyrkan, men ett intressant ord finns dock bevarat, nämligen lausa. Man har tolkat det som ordet løysi, vilket i så fall skulle betyda en 'frigiven träl'.

Stenen har efter Dybecks besök tagits fram ur kyrkogolvet och stod sedan länge lutad mot kyrkogårdsmuren bredvid U 695 innan den fick sin nuvarande plats vid den stora klockstapeln för inte så länge sedan. Klockstapeln står för övrigt på ett gravfält med några gravar som fortfarande är synliga för en besökare.

Dybeck utdelar för övrigt följande roligt formulerade känga apropå det bedrövliga tillstånd traktens runstenar befann sig i: