runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön  Staffan Blixt

Startsidan
Småland
Vetlanda
Östkusten
Eksjö
Växjö


Sm 80 Vallsjö

Vallsjöstenen
Den här fina runstenen står numera rest på en liten kulle alldeles vid Vallsjöns strand och intill den gamla vägen. Den nya vägen mellan Sävsjö och Vetlanda befinner sig bara ett stenkast söderut, så det är inte så svårt att hitta hit. Stenen står dock inte på ursprungsplatsen, för som så många andra runstenar har denna ett brokigt förflutet.

Inskriften omtalar ett brobygge, och den kavelbro som avses låg ungefär en och en halv kilometer söder om den nuvarande platsen. Bron finns kvar än idag invid det som en gång kallades Runnkärret, men nu är där en stenbro istället. I början av 1800-talet var stenen försvunnen, men senare återfanns den som stugutröskel till Wallsjö Södregård, enligt anteckningar från mitten av samma sekel. Bondgården och hela byn revs därefter för att bereda plats åt Vallsjö herrgård, och då ställdes stenen upp vid vägkanten. 1938 slutligen restes stenen på den nuvarande platsen av RÄ.

Det är en intressant inskrift på grund av att de tre sönern alite överdrivet vill visa att Tjälve var deras far - kanske ligger det en arvstvist bakom?

esti : auk : iuar : auk : su(lfa :) bruþr : þriR :
karþu : bru : þasi : auk : satu : stein : þana : eftiR :
þialfa : faþur : (sin)

"Visäte och Ivar (eller Joar) och Sylva, tre bröder, gjorde denna bro och satte denna sten till minne av Tjälve, sin fader."

Namnet Visäte är kanske mer känt som namn på en av de mer framstående runmästarna från Uppland, men här är stavningen aningen annorlunda. Det andra namnet kan vara antingen Ivar eller Joar, eftersom de stavades lika på 1000-talet. Förleden iv- betyder 'idegran' och io- tror man står för 'häst'. Efterleden -ar är vanligt i flera namn och brukar översättas med 'krigare', 'beskyddare' eller 'spjut'.
Vallsjö kulle

Runstenen syns till höger på kullen i den s.k Festängen.

De småländska runstenarna är alla väl huggna och med tydliga normalrunor utan större avvikelser. På den här stenen har jag emellertid hittat ett ristningsfel som jag inte har läst om i några andra källor: n-runan i ordet stein är ju egentligen ett a! Se bilden här bredvid så kan du själv konstatera detta.

Man ser lätt att stenen jämnats till för att passa som tröskel, och då har man slagit bort delar av inskriften. Den fanns dock avbildad redan av Peringskiöld, så läsningen är säkrad. Stenens högra kant var tämligen oregelbunden redan i sitt originalskick, om man får tro Bautil.

Stenens mittparti
En närbild på själva slingan