Staffans första sten

runstenar unor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön Staffan Blixt

		Det här är mitt första försök att få till en runsten. Jag har valt ett klättervänligt alternativ denna gång, eftersom stenen står uppställd vid infarten till vår trädgård. Mina barn har en tendens att alltid vilja klättra upp på de runstenar som vi besöker i "vilt" tillstånd, så därför får de nu möjlighet att klättra så mycket de vill på den här istället! Här nedan följer en bildkavalkad från de första stappalande stegen med mejsel och hammare fram till september 2009 då stenen restes med hjälp av min kollega Bertil Jansson och två av hans elever på fordonsprogrammet i Lindesberg. Kom gärna med synpunkter!

		Stenen ska "bara" flyttas lite Lite ryck och drag innan lyftet Stenen baxas försiktigt på plats
		Bara lite till. Såja, nu så är det snart dags! Stenen vilar lite innan slutfasen Visst problem med att få stenbumlingen i rätt läge var det allt! Stenen lyfts ner i gropen Här är stenen lite lutande och uppallrad mot små stenar Sådär ja! Då ska det bara vattnas lite i grunden. Se så fint det blidde!
		Runrader i kvällssolen Samuel
		Mittenslingorna Stenytan

		Foten Frövi Stenen från ovan!

		Samuel och jag målar lite Den ena ormens huvud
		Nu har jag börjat måla de färdighuggna slingorna. Kunde inte låta bli!
		Min signatur - "Staf".
		Det är min hustru Helena som står som resare av den här stenen. Själv är jag bara ristare. Jag tyckte att ornamentiken gick förhållandevis fort att hugga, men varje runa tar ungefär en kvart styck. Det är betydligt mer finlir med runorna, och det gäller att vara extra försiktig i anslaget, annars finns risken att det spricker i stenytan. Dessvärre var stenen svårare att hugga i början av inskriften just p.g.a. att det lossnar flagor, men det var bara ett begränsat parti som tur var!
		En närbild på ornamentiken sedan den just blivit färdighuggen.
		Nu har jag ristat klart spåren och börjat hugga. Jag gjorde några missar i början, men har lyckats rätta till dem på ett (förhoppningsvis) fungerande sätt. Emellanåt är stenytan så pass skör att jag har huggit några ytor med reliefverkan för att minimera risken för att ristningslinjerna krackelerar. Detta gäller särskilt vid den lilla ormens huvud. Jag är inte helt nöjd med hur slingorna harmonierar med varandra och med stenytan, men vad tusan - det här är ju min första amatörinsats som runmästare!
		En närbild på den första foten. Redan här upptäckte jag glädjen och tjusningen med att hugga i sten!
		Här ligger stenen på plats i mitten av mars. Bella i förgrunden och jag i bakgrunden tillsammans med min kollega Bertil.
		Stenen på plats! Notera äggformen för bättre möjlighet att klättra på den. Vad gör man inte för att roa sina ungar?
		Min snälla kollega Bertil Jansson kommer med stenen. Nu ska det bli hugga av så fort vädret tillåter!