---

Det här är mitt första försök att få till en runsten. Jag har valt ett klättervänligt alternativ denna gång, eftersom det är tänkt att stenen ska stå uppställd vid infarten till vår trädgård. Mina barn har en tendens att alltid vilja klättra upp på de runstenar som vi besöker i "vilt" tillstånd, så därför får de nu möjlighet att klättra så mycket de vill på den här istället!

Det är min hustru Helena som står som resare av den här stenen. Själv är jag bara ristare. Jag tyckte att ornamentiken gick förhållandevis fort att hugga, men varje runa tar ungefär en kvart styck. Det är betydligt mer finlir med runorna, och det gäller att vara extra försiktig i anslaget, annars finns risken att det spricker i stenytan. Dessvärre var stenen svårare att hugga i början av inskriften just p.g.a. att det lossnar flagor, men det var bara ett begränsat parti som tur var!

Nu har jag ristat klart spåren och börjat hugga. Jag gjorde några missar i början, men har lyckats rätta till dem på ett (förhoppningsvis) fungerande sätt. Emellanåt är stenytan så pass skör att jag har huggit några ytor med reliefverkan för att minimera risken för att ristningslinjerna krackelerar. Detta gäller särskilt vid den lilla ormens huvud. Jag är inte helt nöjd med hur slingorna harmonierar med varandra och med stenytan, men vad tusan - det här är ju min första amatörinsats som runmästare!

Stenen på plats! Notera äggformen för bättre möjlighet att klättra på den. Vad gör man inte för att roa sina ungar?

Min snälla kollega Bertil Jansson kommer med stenen. Nu ska det bli hugga av så fort vädret tillåter!