 |
  Cöff Här står det Cöff med
de medeltida runorna, och det är nog det jag skulle rekommendera i
ditt fall. Problemet med ord och namn från dagens svenska är
förstås att man både skrev och uttalade ord och ljud
olika. De medeltida runorna skapades för att kunna skriva samma
texter med både runor och de latinska bokstäverna
(alltså de vi har idag och som den här texten är
skriven med). Bokstaven c fanns inte under vikingatiden och inte heller
ö, som du själv har konstaterat. Dessutom skrev man aldrig
med dubbla konsonanter, dvs två f i slutet av ett namn till
exempel, som ju är fallet här. Det betyder att ditt namn
är omöjligt att skriva på vikingatida sätt!
Skriver du så här, så blir det mest rätt, och det
är dessa medeltida runor jag skulle hugga om jag fick en
beställning på en runsten som skulle skrivas på modern
svenska.
 Kof Skulle man skriva med "normalrunorna",
då blir det istället så här. Det är med stor
sannolikhet det sätt som vikingarna
själva helst hade sett namnet ristas på
runstenarna från
1000-talet. Inte så stor skillnad egentligen, men det blir ju
inte Cöff.
 Cöff En variant av runor som Kalle
Runristare på Adelsö har tagit fram är dessa. Lite
rundare och lite enklare att hugga i sten. Det är
förstås en smaksak vilket man väljer, men se bara till
att INTE välja runor från den urnordiska runraden, för
då blir det verkligen fel. Jag har insett att många tycker
att det ser coolt ut, men med de runorna är det ännu
svårare att få till rätt ljud i förhållande
till dagens språk. Observera att du kan skriva ö med
bistavarna uppåt eller nedåt - det spelar ingen roll
faktiskt.
 |
 |